|| 4. Arbetsglädjen || 6. En folkrörelselinje i facket ||

Förbannat


I sin första version en insändare, införd i Mål & Medel nr 2/1995.


När jag började engagera mig fackligt för många år sen blev jag förbannad stup i kvarten, både på arbetsgivarnas jävlighet och fackets mesighet. Då fick jag ofta höra, att det går över. Man lugnar ner sig. Man orkar inte vara förbannad år ut och år in. Och så får man större förståelse - både för arbetsgivarnas problem och fackets försiktighet. Men det gick inte över.

Kontakten mellan företag och fack behöver inte bestå av ständig konflikt. Det går att utveckla nån slags "ömsesidig nytta". En klok företagsledning kan ha stor hjälp av att lyssna på facket. Men om vi tror att man kan klara sig med bara samarbete, utan att utveckla och behålla en egen styrkeposition - då blir vi förr eller senare överkörda.

Det är en myt att vi kan väcka respekt hos motparten genom sans och måtta och förnuft, genom att lära oss tala chefernas språk. Motparten är nöjd med att han vet att när det verkligen bränner till, så kommer han att kunna köra över de trevliga fackliga företrädarna som kan säga fina ord som projektgrupp och ledarprofil och produktion controller. Det är bra att kunna mycket om lagar och avtal och ekonomi - men tro inte att dina kunskaper hjälper medlemmarna om inte klubben också skaffar sig erfarenhet av att ta strid. Och behåll du ditt språk, låt cheferna behålla sitt!

Det är en myt att svenska arbetare är för passiva och facklig oengagerade, beroende på att de har det för bra, eller för dåligt, att dom är kvinnor eller män eller svenskar eller invandrare eller för unga och själviska eller för gamla och auktoritetsbundna osv. osv. osv. Sanningen är att överallt i vårt land, på varenda arbetsplats tror jag, finns det individer, grupper, klubbar, som nån gång har bestämt sig för att kämpa i en liten eller stor fråga. Och som har svikits av sina fackliga företrädare på klubb, avdelning eller förbund. Medvetenheten om detta svek genomsyrar hela arbetarklassen. Man kanske har svårt att klä det i ord, men man vet ändå att det är så. Om medlemmarna sviker, så beror det på att facket sviker.

Jag anklagar arbetarrörelsen i Sverige för passiviserande verksamhet. För att fackliga höjdare bevakar sina egna positioner i stället för medlemmarnas. För att man talar om "medlemmen i centrum" men fruktar och motarbetar medlemsomröstningar och stridbara medlemmar. Och till medlemmarna, ni arbetskamrater över hela landet, älsklingar, till er säger jag bara: Bli förbannade! RES ER!


Ett tillägg i juni 2001:
Finns det verkligen anledning att bli förbannad numera? En del av er som läser detta svarar tveklöst ja på frågan. Andra säger nej. Svaret beror troligen på var ni befinner er. Många tror att dagens arbetare går omkring i vit rock och trycker på en och annan knapp Att deras största problem är grubbel över optioner och pensionsplaceringar, och att de sannerligen har det för bra för att gnälla, än mindre bli förbannade.
Jag ska ge er ett litet exempel från vad vi just nu tvistar om på min fabrik: Det handlar om frukost.
På grund av rationaliseringar och omflyttningar har arbetstiderna tidigarelagts steg för steg. Nattskiften har glidit över till kvällsskift. Träffa familj eller vänner får man göra nån annan gång. "Dagskiften" kan börja så tidigt som vid midnatt, så normal nattsömn får man inte då heller. Lunchrummet öppnar numera långt efter att nattfolket gått hem så de flesta kan inte ens utnyttja förmånen med subventionerad frukost, än mindre den subventionerade lunchen. Nu vill företaget dessutom ta bort subventionerna. Samtidigt vill de tidigarelägga arbetstiderna ytterligare ett steg på en av avdelningarna. (De ska börja 2 på morgonen.)
Vi är beredd att säga ja till tidigareläggningen! men i gengäld vill vi ha en billig frukost för nattarbetarna. Att koka kaffe och ägg och gröt på natten skulle kunna vara ett bra jobb för nån av alla dem som behöver omplacering av hälsoskäl. Juste deal, tyckte vi. Men inför detta orimliga krav avbryter företaget förhandlingarna och planerar i stället för bortflyttning av produktion, och nedskärningar (=uppsägningar), "eftersom fackklubben säger nej till ändrade arbetstider".
Hot i stället för förhandling. Provokation. Missunnsamhet. Strid om morgongröten i juni år 2001: Förbannat!


|| 4. Arbetsglädjen || 6. En folkrörelselinje i facket ||